Punkt-till-punkt-anslutningar är opraktiska i stora nätverk som telefonnätet på grund av flera viktiga skäl:
* skalbarhet: Föreställ dig ett nätverk med bara 1000 telefoner. Ett rent punkt-till-punkt-nätverk kräver nästan 500 000 enskilda anslutningar (n*(n-1)/2, där n är antalet telefoner). Detta nummer exploderar exponentiellt när nätverket växer. Kostnaden för ledningar, underhåll och hantering av ett så massivt antal anslutningar skulle vara astronomiska och praktiskt taget omöjliga.
* Kostnad: Den stora mängden kablar och infrastruktur som behövs för ett punkt-till-punkt-nätverk är oöverkomligt dyrt. Detta inkluderar inte bara de fysiska kablarna utan också den omkopplingsutrustning som krävs i varje ände av varje anslutning.
* Flexibilitet och tillförlitlighet: Att lägga till nya användare eller uppgradera nätverket skulle vara oerhört komplicerat och störande. Varje ny telefon kräver att många nya anslutningar ska upprättas till alla andra befintliga telefoner. Ett enda kabelfel skulle isolera många användare, till skillnad från ett växlat nätverk som erbjuder redundans.
* Utrymme: Det fysiska utrymmet som krävs för att hysa all utrustning för att hantera ett massivt punkt-till-punkt-nätverk skulle vara enormt.
Därför använder stora nätverk omkopplingstekniker (som kretsbyte i äldre telefonsystem och paketomkoppling i moderna datanätverk) som kraftigt minskar antalet nödvändiga fysiska anslutningar och erbjuder mycket större skalbarhet, flexibilitet och tillförlitlighet. Dessa tekniker använder centrala noder (switchar eller routrar) för att dirigera trafik effektivt mellan användare, och undviker behovet av direkta anslutningar mellan varje par enheter.
