BIOS-rutinen (Basic Input/Output System) är ett program på låg nivå som utför initialiseringen av datorhårdvarukomponenter när en dator först är på. Det är den allra första programvaran som körs innan operativsystemet laddas. Tänk på det som bron mellan din hårdvara och ditt operativsystem.
Här är en uppdelning av dess nyckelfunktioner:
* Power-on Self-Test (Post): Detta är den avgörande inledande fasen. BIOS kontrollerar och testar hårdvarukomponenterna (RAM, CPU, hårddisk, tangentbord etc.) för att säkerställa att de fungerar korrekt. Om det hittar problem kan det visa felmeddelanden (t.ex. pip eller koder på skärmen).
* Val av startenhet: Efter inlägget söker BIOS efter startbara enheter (som en hårddisk, SSD eller USB -enhet) som innehåller operativsystemets startlastare. Ordern på enheter är vanligtvis konfigurerbar i BIOS -inställningarna (startordning).
* Boot Loader Execution: När en startbar enhet har hittats laddar BIOS Boot Loader, ett litet program som sedan laddar operativsystemet.
* Grundläggande ingångs-/utgångshantering: BIOS hanterar också mycket grundläggande input- och utgångsoperationer, hanterar saker som tangentbordsinmatning, musinmatning och skärmutgång på en mycket låg nivå innan operativsystemet tar över.
* Systemkonfiguration: BIOS-lagrar systemkonfigurationsinformation (som datum, tid, startordning) i en CMOS (kompletterande metalloxid-sememeduktor) chip, som drivs av ett litet batteri även när datorn är av. Detta gör att BIOS kan behålla inställningar även utan ström.
I moderna datorer tas BIOS:s roll till stor del av UEFI (Unified Extensible Firmware Interface), som är ett mer avancerat och flexibelt firmware -gränssnitt. De grundläggande funktionerna förblir dock lika. Villkoren används ofta omväxlande, men tekniskt är UEFI efterträdaren till BIOS.
