I mjukvaruutvecklingsprocessen hänvisar ett befintligt system till alla programvaruapplikationer, system eller infrastrukturer som redan finns på plats och i drift innan ett nytt projekt börjar. Detta kan vara:
* Ett äldre system: Ett äldre system, ofta byggt med föråldrad teknik, som fortsätter att fungera men kan vara svårt att underhålla, uppgradera eller integrera med nyare system. Dessa har ofta dåligt dokumenterade kod och saknar moderna säkerhetsfunktioner.
* En tredjepartsansökan: Ett programvarupaket som köpts från en leverantör, till exempel ett ERP -system (Enterprise Resource Planning) eller CRM (Customer Relationship Management).
* Ett internt utvecklat system: Ett system byggt internt av organisationen, som kan vara relativt nytt eller ett äldre system i sig.
* En kombination av system: Ett komplext nätverk av olika applikationer och databaser som interagerar för att utföra specifika affärsfunktioner.
Att förstå det befintliga systemet är avgörande under mjukvaruutveckling av flera skäl:
* Integration: Ny programvara måste ofta integreras med befintliga system för att dela data eller funktionalitet. Detta kräver en grundlig analys av det befintliga systemets API:er, datastrukturer och protokoll.
* Migration: Det nya systemet kan ersätta delar eller alla befintliga system. Planering för datamigrering, användarutbildning och en smidig övergång är avgörande.
* uppgradering: Projektet kan vara att uppgradera eller förbättra ett befintligt system, vilket kräver en detaljerad förståelse av dess nuvarande arkitektur och funktionalitet.
* Riskbedömning: Att analysera det befintliga systemet hjälper till att identifiera potentiella risker och utmaningar som är förknippade med den nya utvecklingen, inklusive kompatibilitetsfrågor, säkerhetssårbarheter och dataförlust.
Kort sagt, det befintliga systemet bildar det sammanhang inom vilket ny programvara utvecklas. Grundlig bedömning och förståelse av det befintliga systemet är avgörande för framgångsrik projektleverans.
