Ett hårt loopback -test är ett nätverksanslutningstest som involverar direkt anslutning av sändningen (TX) och tar emot (RX) linjer för ett nätverksgränssnittskort (NIC) eller annan nätverksenhet med en fysisk loopback -plugg. Detta skapar en sluten krets, där all information som skickas omedelbart tas emot. Testet verifierar den grundläggande funktionaliteten för det fysiska lagret och ofta datalänkskiktet (t.ex. kontroll av fel som introducerats av själva hårdvaran).
Här är en uppdelning:
* Fysiskt lager: Den kontrollerar om överförings- och mottagningsmekanismerna för NIC fungerar korrekt. Det bekräftar att kortet kan skicka och ta emot signaler utan fel som introduceras av den fysiska anslutningen eller kortets elektronik.
* Datalänkskikt: Beroende på implementeringen kan testet också innebära kontroll om datalänkskiktprotokollet (som Ethernet) fungerar korrekt på hårdvaranivå. Detta kan innebära kontroll av kontrollsumman eller andra feldetekteringsmekanismer.
* isolering: Hard Loopback kringgår det fysiska nätverket helt. Det isolerar NIC (eller enheten som testas) från resten av nätverket, vilket säkerställer att eventuella fel som upptäcks kan hänföras till att den specifika NIC eller enheten testas och inte ett problem i själva nätverket.
* Skillnad från Software Loopback: Detta skiljer sig från ett * Software * Loopback -test, som använder en mjukvarutoopbackadress (som 127.0.0.1 för IPv4) för att testa nätverksstacken. En mjukvarusloopback förblir inom operativsystemet och innebär inte en fysisk anslutning. En hård loopback är ett direkt fysiskt test på hårdvaranivå.
Kort sagt, ett hårt loopback -test ger en definitiv kontroll av NIC:s fysiska och ofta lägre datalänkskiktfunktionalitet. Det är ett snabbt och effektivt sätt att isolera hårdvaruproblem från nätverksproblem.
