Ritningskretsdiagram följer en uppsättning konventioner för att säkerställa tydlighet och förståelse mellan olika ingenjörer och tekniker. Dessa regler verkställs inte strikt lagar, utan snarare allmänt accepterade standarder som förbättrar kommunikationen. Här är några viktiga regler:
1. Symboler:
* standardiserade symboler: Använd standardsymboler för komponenter (motstånd, kondensatorer, induktorer, transistorer etc.). Dessa symboler definieras av internationella standarder som IEC (International Electrotechnical Commission) och ANSI (American National Standards Institute). Att använda icke-standard eller tvetydiga symboler kan leda till förvirring.
* Symbolorientering: Orientsymboler konsekvent. Rita till exempel alltid motstånd horisontellt eller vertikalt, inte i vinklar.
2. Linjer och anslutningar:
* raka linjer: Använd raka linjer för att representera ledningar som ansluter komponenter. Undvik kurvor om inte nödvändigt för att förbättra läsbarheten.
* korsningar: Om linjer korsar utan anslutning, gör ett litet gap eller rita en linje något över den andra för att indikera ingen korsning. En prick vid korsningen betyder en anslutning.
* korsningar: Indikerar tydligt korsningar (punkter där flera ledningar möts) med en prick.
* Linjevikt: Håll konsekvent linjetjocklek i hela diagrammet.
3. Komponentplacering:
* Logiskt arrangemang: Ordna komponenter på ett logiskt och organiserat sätt. Detta involverar ofta gruppering av relaterade komponenter tillsammans. Undvik alltför långa och trassliga ledningar.
* Rensa märkning: Märk tydligt varje komponent med dess värde (t.ex. 10kΩ motstånd, 10μF kondensator) och eventuellt en referensbeteckning (t.ex. R1, C2).
* Strömförsörjning: Ange tydligt strömförsörjningsanslutningarna (+V, GND).
4. Märkning och kommentar:
* Referensbetecknare: Använd konsekventa referensbetecknare (t.ex. R1, R2, C1, C2, etc.) för att identifiera komponenter.
* Värden: Ange tydligt komponentvärden (resistens, kapacitans, induktans, etc.) bredvid deras symboler. Använd lämpliga enheter (ω, f, h, etc.).
* nodetiketter: Etikettnoder (korsningspunkter) vid behov för analys eller tydlighet.
* Signalnamn: Etikettsignallinjer med beskrivande namn, särskilt i mer komplexa kretsar.
5. Presentation:
* snygghet: Håll diagrammet snyggt och läsbart. Använd en linjal eller ritningsprogramvara för raka linjer och konsekvent avstånd.
* Skala: Även om de inte alltid strikt är nödvändiga för enkla kretsar, kan större kretsar dra nytta av att använda en konsekvent skala.
* Titel och revision: Inkludera en titel och revisionsnummer för att spåra ändringar.
* Datum och författare: Ange datumet och författaren till diagrammet.
Programvara:
Medan handritade diagram är acceptabla för enkla kretsar föredras schematisk fångstprogramvara i allmänhet för mer komplexa mönster. Dessa verktyg verkställer många av reglerna ovan och tillhandahåller funktioner som automatiserad märkning och komponentplacering. Exempel inkluderar Kicad, Eagle, Altium Designer och LTSpice.
Efter dessa konventioner säkerställer att dina kretsschema är tydliga, entydiga och lätt förstås av andra. Målet är effektiv kommunikation, inte konstnärligt uttryck.
