Virtuella maskiner använder en
hypervisor För att gränssnitt mellan värd OS och Guest OS.
Här är en uppdelning av hur det fungerar:
* hypervisor: Detta är den kärnprogramvarukomponenten som hanterar de virtuella maskinerna och skapar illusionen som varje gäst -operativsystem kör på sin egen dedikerade hårdvara.
* Värd OS: Detta är operativsystemet som körs på den fysiska maskinen, som är värd för de virtuella maskinerna.
* Gäst OS: Detta är operativsystemet som körs inuti den virtuella maskinen.
Hypervisorens roll:
* virtualiserar hårdvara: Hypervisorn presenterar en virtualiserad version av värdmaskinens hårdvaruresurser till gäst -operativsystemet, som CPU, minne, lagring och nätverksgränssnitt.
* Resurshantering: Hypervisorn tilldelar och hanterar dessa virtuella resurser bland de virtuella maskinerna.
* isolering: Det skapar en säker och isolerad miljö för varje gäst -operativsystem, vilket hindrar dem från att störa varandra eller värdens operativsystem.
* Kommunikation: Hypervisoren hanterar kommunikationen mellan Guest OS och värd OS, inklusive saker som fildelning och åtkomst till värdmaskinens kringutrustning.
typer av hypervisorer:
* Typ 1 (Bare-Metal): Dessa hypervisorer körs direkt på hårdvaran utan ett underliggande värd OS. Exempel:VMware ESXi, Xenserver.
* typ 2 (värd): Dessa hypervisorer körs som programvara ovanpå ett befintligt värds -operativsystem. Exempel:VirtualBox, VMware Workstation, Parallels Desktop.
Sammanfattningsvis:
Hypervisorn fungerar som en bro mellan den fysiska hårdvaran och de virtuella maskinerna, vilket gör att flera operativsystem kan köras samtidigt och säkert på en enda fysisk maskin. Det är nyckelkomponenten som gör virtualisering möjlig.
