Anslutningsskydd för undernätverk, ofta en funktion inom ett bredare säkerhetssystem (som en brandvägg eller VPN), fungerar genom att isolera nätverkssegment och kontrollera trafikflödet mellan dem. Det hänvisar inte till en enda, universellt definierad teknik, utan snarare en samling tekniker som syftar till att förbättra nätverkssäkerheten genom segmentering. Här är en uppdelning av hur det i allmänhet fungerar:
1. Nätverkssegmentering: Kärnprincipen är att dela nätverket i mindre, isolerade undernätverk. Detta begränsar effekterna av ett säkerhetsbrott. Om ett undernätverk komprometteras får angriparen inte automatiskt tillgång till hela nätverket. Detta uppnås genom tekniker som VLAN (virtuella LAN), routing och brandväggar.
2. Access Control Lists (ACLS): Dessa listor som definierar vilken trafik (baserad på käll-/destinationens IP-adresser, portar, protokoll etc.) är tillåtna eller nekade mellan undernätverk. ACL:er är konfigurerade på routrar, brandväggar eller switchar för att verkställa säkerhetspolicyn. Endast auktoriserad kommunikation får korsa mellan segment.
3. Brandväggar: Brandväggar fungerar som portvakter mellan undernätverk och granskar all trafik som försöker passera. De verkställer ACL:erna och kan tillämpa ytterligare säkerhetsåtgärder som djup paketinspektion för att identifiera och blockera skadlig trafik.
4. Intrångsdetektering/förebyggande system (IDS/IPS): Dessa system övervakar nätverkstrafik för misstänkt aktivitet. En IDS upptäcker och varnar på potentiella hot, medan en IPS aktivt blockerar skadlig trafik. De kan distribueras inom eller mellan undernätverk för att förbättra säkerheten.
5. VPN:er (virtuella privata nätverk): VPN:er kan användas för att skapa säkra anslutningar * mellan * undernätverk, kryptering av data under transitering och tillhandahålla ett extra lager av säkerhet. Detta är särskilt användbart för att ansluta fjärranvändare eller filialkontor till huvudnätverket säkert.
Hur det skyddar anslutningar:
* reducerad attackyta: Genom att isolera känsliga data och resurser i separata undernätverk reduceras attackytan avsevärt. En kompromiss i ett område är mindre benägna att kaskadera över hela nätverket.
* Begränsad sidorörelse: Även om en angripare får tillgång till ett undernätverk, begränsas deras förmåga att flytta i sidled till andra delar av nätverket av åtkomstkontrollmekanismerna på plats.
* Förbättrad datasekretess och integritet: Användningen av kryptering (t.ex. genom VPN) säkerställer att känslig data som överförs mellan undernätverk förblir konfidentiell och skyddad från obehörig åtkomst eller modifiering.
* Förbättrad efterlevnad: Nätverkssegmentering hjälper organisationer att uppfylla lagstiftningskraven (som HIPAA eller PCI DSS) genom att isolera känsliga data och upprätthålla strikta åtkomstkontroller.
Sammanfattningsvis: Anslutningsskydd för undernätverk förlitar sig på en kombination av nätverkssegmentering, åtkomstkontrolllistor, brandväggar och annan säkerhetsteknik för att isolera och skydda olika delar av ett nätverk. Den specifika implementeringen varierar beroende på organisationens säkerhetsbehov och infrastruktur.
