Här är fyra tekniker brandväggar som vanligtvis använder för att kontrollera åtkomst och upprätthålla en säkerhetspolicy:
1. paketfiltrering: Detta är den mest grundläggande tekniken. Brandväggar undersöker rubrikinformationen för nätverkspaket (som käll- och destinations -IP -adresser, portar och protokoll) och tillåter eller blockerar paket baserade på fördefinierade regler. Tänk på det som en studs som kontrollerar ID vid dörren.
2. State Management (Stateful Inspection): Detta bygger på paketfiltrering genom att hålla reda på hela konversationen mellan två enheter. Det förstår sammanhanget för inkommande paket baserat på de tidigare utbytena, vilket möjliggör mer nyanserade regler (t.ex. endast tillåter etablerade anslutningar, vilket blockerar specifika typer av trafik baserat på den första begäran).
3. Applikationsfiltrering: Detta går utöver grundläggande rubriker och undersöker innehållet i applikationsnivådata (som HTTP-förfrågningar eller specifika data inom en filöverföring). Det kan blockera kända skadliga applikationer eller specifika typer av innehåll (t.ex. blockering av åtkomst till sociala mediesidor under arbetstid).
4. intrångsdetektering och förebyggande (IDS/IPS): Dessa brandväggar kontrollerar inte bara åtkomst utan övervakar också aktivt nätverkstrafik för misstänkt aktivitet. De kan upptäcka och blockera attacker i realtid, med hjälp av tekniker som signaturbaserad detektion (identifiera kända attackmönster) och anomalidetektering (flagga ovanlig aktivitet).
Det här är bara några av teknikerna för tekniker som använder för att skydda nätverk. Moderna brandväggar kombinerar ofta dessa tekniker för att skapa robusta säkerhetslösningar.
