Nätverkskonfigurationen som gör att varje nod kan kommunicera direkt med alla andra noder kallas ett
helt anslutet nätverk eller en
komplett graf .
Här är varför:
* Direkt kommunikation: I ett helt anslutet nätverk har varje nod en direkt anslutning till alla andra noder. Detta innebär att det finns en dedikerad sökväg för data att flyta mellan två noder utan att behöva passera genom mellanliggande noder.
* ingen central punkt: Det finns ingen central felpunkt, eftersom alla noder är direkt anslutna.
* Hög bandbredd: Varje nod kan potentiellt kommunicera med alla andra noder samtidigt, vilket ger hög bandbreddskapacitet.
Men helt anslutna nätverk är:
* dyrt: De kräver ett stort antal anslutningar, vilket kan vara kostsamt att implementera.
* Skalbarhetsproblem: När antalet noder ökar växer antalet anslutningar som behövs exponentiellt, vilket gör det opraktiskt för stora nätverk.
Exempel på scenarier där helt anslutna nätverk kan användas:
* Små, högpresterande kluster: För uppgifter som kräver mycket snabb dataöverföring mellan ett begränsat antal noder.
* Specialiserade applikationer: Som realtidssimuleringar där låg latens är kritisk.
Medan fullt anslutna nätverk erbjuder fördelen med direkt kommunikation, gör deras kostnads- och skalbarhetsbegränsningar ofta andra nätverkstopologier mer lämpliga för större nätverk.
