Här är varför antalet möjliga IP -adresser minskar när du flyttar från klass A till klass C:
Förstå IP -adressstruktur
En IP-adress är ett 32-bitarsnummer, vanligtvis representerat i prickad decimalnotation (t.ex. 192.168.1.1). Varje del av adressen (separerad med prickar) är en 8-bitars byte.
Klassbaserad adressering (historiskt används)
* klass A: Använder den första byten (8 bitar) för att definiera nätverket. Detta lämnar 24 bitar (8 x 3) för värdadresser.
* Nätverks -ID:1 bit (0)
* Nätverksbitar:7 bitar (128 möjliga nätverk)
* Värdbitar:24 bitar (16 777,214 Möjliga värdar per nätverk)
* klass B: Använder de två första byte (16 bitar) för nätverket och lämnar 16 bitar för värdar.
* Nätverks -ID:2 bitar (10)
* Nätverksbitar:14 bitar (16 384 möjliga nätverk)
* Värdbitar:16 bitar (65 534 möjliga värdar per nätverk)
* klass C: Använder de tre första byte (24 bitar) för nätverket och lämnar bara 8 bitar för värdar.
* Nätverks -ID:3 bitar (110)
* Nätverksbitar:21 bitar (2 097 152 möjliga nätverk)
* Värdbitar:8 bitar (254 möjliga värdar per nätverk)
Avvägningen
* Fler nätverk: När du flyttar ner från klass A till klass C får du ett större antal möjliga nätverk.
* Färre värdar per nätverk: Avvägningen är att du har färre möjliga värdadresser i varje nätverk.
Varför är det meningsfullt
* Effektiv fördelning: Nätverk av klass A passar bäst för stora organisationer som behöver ett enormt antal IP -adresser. Klass C -nätverk är mer lämpliga för mindre organisationer eller hemnätverk där antalet enheter är relativt litet.
* Att hantera behov: Klasssystemet skapades för att tillgodose de olika behoven hos nätverksstorlekar. När nätverkstekniken utvecklades utvecklades ett mer flexibelt adresseringssystem som kallas CIDR (Classless Inter-Domain Routing), vilket möjliggör mer effektiv IP-adressallokering.
Viktig anmärkning: Medan det klassbaserade adresseringssystemet var historiskt betydande, används det mindre vanligt idag. CIDR är det föredragna adresseringsschemat i moderna nätverk.
