Kommandot för att konfigurera adresser för nätverksgränssnitt varierar beroende på operativsystemet du använder. Här är några vanliga exempel:
Linux:
* `ifconfig`: Detta är det traditionella kommandot för att konfigurera nätverksgränssnitt i Linux. Det avskrivs emellertid till förmån för `ip '.
* `ip`: Detta är ett nyare och kraftfullare kommando för att hantera nätverksgränssnitt i Linux.
* `nmcli`: Detta är ett kommandoradsverktyg för att hantera nätverksanslutningar och enheter i NetworkManager.
Windows:
* `netsh`: Detta kommandoradsverktyg kan användas för att hantera olika nätverksaspekter, inklusive att konfigurera IP-adresser.
* `ipconfig`: Detta kommando visar nätverkskonfigurationsinformation, men kan också användas för att ställa in en statisk IP -adress.
* Windows GUI: Du kan också konfigurera IP -adresser via Windows GUI -inställningarna.
macOS:
* `Networksetup`: Detta kommandoradsverktyg kan användas för att konfigurera nätverksgränssnitt, inklusive IP-adresser.
* Systeminställningar: Du kan också hantera nätverksinställningar via systeminställningar.
Allmän syntax (med `ifconfig` som exempel):
`` `
ifconfig [gränssnitt] [IP -adress] Netmask [Netmask]
`` `
Exempel:
För att ställa in en statisk IP -adress på 192.168.1.100 med en netmask på 255.255.255.0 på gränssnittet `eth0` i Linux, skulle du använda:
`` `
ifconfig eth0 192.168.1.100 Netmask 255.255.255.0
`` `
Viktigt:
* De specifika kommandona och syntaxen kan variera något beroende på operativsystem och version.
* Se till att du förstår konsekvenserna av att konfigurera IP -adresser manuellt innan du fortsätter.
* Det rekommenderas vanligtvis att använda lämpliga GUI -verktyg för att hantera nätverksinställningar såvida du inte har specifika skäl att använda kommandoraden.
