Telekommunikationslänkar är vägarna som möjliggör överföring av information på avstånd. De är de fysiska eller virtuella anslutningarna som har signaler mellan två eller flera punkter i ett telekommunikationssystem. Detta kan involvera allt från ett enkelt telefonsamtal till komplexa dataöverföringar över kontinenter.
Här är en uppdelning av vad som utgör en telekommunikationslänk:
* Fysiska medier: Detta hänvisar till de konkreta komponenterna som bär signalen. Exempel inkluderar:
* koppartrådar: Traditionella telefonlinjer och några internetanslutningar.
* fiberoptiska kablar: Överföra data som lätta pulser och erbjuder hög bandbredd och hastighet.
* koaxiella kablar: Används i kabel -tv och några äldre internetanslutningar.
* trådlösa medier: Dessa använder inte fysiska ledningar, istället med radiovågor, mikrovågor eller infraröda signaler. Exempel inkluderar satellitlänkar, mobilnät (med radiovågor) och Wi-Fi.
* protokoll och standarder: Dessa är reglerna och avtalen som styr hur data formateras, överförs och tas emot över länken. Detta säkerställer att olika enheter kan kommunicera effektivt. Exempel inkluderar TCP/IP (för internetkommunikation), Ethernet (för lokala nätverk) och olika trådlösa kommunikationsprotokoll.
* Nätverksnoder: Det här är de punkter där länken ansluter till andra delar av nätverket. Detta kan vara en router, switch, server eller till och med en enkel telefonhandenhet.
* Signtyper: Typen av signalöverförd varierar beroende på länk och applikation. Detta kan inkludera analoga signaler (kontinuerliga vågor som representerar information) eller digitala signaler (diskreta pulser som representerar information).
I huvudsak är en telekommunikationslänk den avgörande komponenten som gör det möjligt för information att resa från en källa (t.ex. en dator) till en destination (t.ex. en annan dator eller en mobiltelefon) över ett geografiskt avstånd. De specifika egenskaperna hos länken (bandbredd, hastighet, tillförlitlighet, säkerhet) bestämmer kommunikationens kvalitet och kapacitet.
