Ett gränssnittsadapterkort, även känt som ett expansionskort, adapterkort eller gränssnittskort, är ett tryckt kretskort som ansluts till en dators moderkort (eller ibland andra enheter) för att lägga till funktionalitet eller ansluta till externa enheter. Det fungerar i huvudsak som en översättare, vilket gör att datorn kan kommunicera med kringutrustning som annars inte skulle vara kompatibla.
Här är en uppdelning:
* gränssnitt: Datorer har interna kommunikationsstandarder (gränssnitt) för anslutningsenheter. Olika enheter använder olika gränssnitt. Till exempel kan en hårddisk använda SATA, ett grafikkort kan använda PCIe och ett nätverkskort kan använda Ethernet. Dessa gränssnitt är specifika för moderkortets funktioner.
* kringutrustning: Det här är externa enheter som skrivare, skannrar, kameror, externa hårddiskar, nätverksenheter, ljudkort osv. Dessa använder ofta olika kommunikationsmetoder än datorns interna standarder.
* Adapterns roll: Gränssnittets adapterkort överbryggar detta gap. Den konverterar datorns interna kommunikationsstandard till ett format som förstås av perifera och vice versa. Detta gör att enheter med inkompatibla gränssnitt kan arbeta med datorn.
Exempel:
* Grafikkort (GPU): Konverterar datorns digitala signaler till videosignaler för en bildskärm.
* Network Interface Card (NIC): Tillåter datorn att ansluta till ett nätverk (Ethernet, Wi-Fi).
* ljudkort: Ger ljudinmatnings- och utgångsfunktioner.
* USB -adapterkort: Lägger till extra USB -portar till en dator.
* RAID Controller -kort: Hanterar flera hårddiskar för ökad lagringskapacitet och/eller hastighet.
* Capture Card: Tillåter att fånga video från externa källor som kameror.
I huvudsak utvidgar ett gränssnittsadapterkort datorns funktioner genom att ge åtkomst till ny teknik och enheter.
