Den typ av routingprotokoll som endast annonserar nya vägar till andra routrar i nätverket kallas ett
inkrementellt routingprotokoll .
Här är varför:
* Inkrementella uppdateringar: Dessa protokoll skickar endast uppdateringar när det finns förändringar i nätverkstopologin eller routinginformation. Detta sparar bandbredd och bearbetningskraft, eftersom routrar inte behöver ta bort hela routingtabellen varje gång det är en mindre förändring.
* Effektivitet: Denna effektivitet är särskilt viktig i stora nätverk där ofta fullständiga uppdateringar kan leda till nätstockningar.
Exempel på inkrementella routingprotokoll inkluderar:
* RIP (Routing Information Protocol): Detta protokoll används i mindre nätverk och annonserar förändringar i hoppantalet för att nå en destination.
* ospf (öppen kortaste väg först): Detta protokoll används i stor utsträckning i större nätverk och använder länkstatens uppdateringar för att signalera förändringar i nätverkstopologin.
* eigrp (Enhanced Interior Gateway Routing Protocol): Ett proprietärt protokoll som använder en kombination av avståndsvektor- och länkstatstrategier för att förbättra routingeffektiviteten.
Även om det inte är strikt inkrementellt, BGP (Border Gateway Protocol) , som används för inter-as-routing, använder också en form av inkrementella uppdateringar. BGP -routrar annonserar bara rutter som de vet om och som kan nås via sitt eget nätverk.
Däremot avståndsvektorprotokoll Som RIP annonserar hela routingbordet till angränsande routrar regelbundet, även om det inte finns några förändringar. Detta tillvägagångssätt är mindre effektiv när det gäller bandbreddförbrukning.
