De vanligaste dynamiska routingprotokollen kan kategoriseras i två huvudtyper:
Distansvektor routingprotokoll:
* RIP (Routing Information Protocol): Enkel och allmänt används i små nätverk. Den använder HOP -räkning som metrisk för routingbeslut.
* IGRP (Interiör Gateway Routing Protocol): Utvecklad av Cisco liknar det RIP men använder en mer sofistikerad metrisk (bandbredd, fördröjning, belastning och tillförlitlighet).
* eigrp (Enhanced Interior Gateway Routing Protocol): En avancerad version av IGRP som använder en hybridmetod som kombinerar distansvektor och länkstatskoncept.
Länk-statliga routingprotokoll:
* ospf (öppen kortaste väg först): Ett allmänt använt protokoll i företagsnätverk. Det beräknar den kortaste vägen till alla destinationer baserat på länkstatinformation.
* IS-IS (mellanliggande system till mellanliggande system): Används främst i stora nätverk, särskilt tjänsteleverantörsnätverk. Det ger en skalbar och effektiv routinglösning.
Andra anmärkningsvärda protokoll:
* BGP (Border Gateway Protocol): Routingprotokollet som används för internetrutning. Det är ett yttre gateway -protokoll som ansluter olika autonoma system (AS).
* RIPNG (Routing Information Protocol för IPv6): IPv6 -versionen av RIP för routing IPv6 -paket.
* eigrp för IPv6: IPv6 -versionen av Eigrp.
Att välja rätt protokoll:
Valet av routingprotokoll beror på olika faktorer, inklusive:
* Nätverksstorlek och komplexitet: Små nätverk kan dra nytta av enklare protokoll som RIP, medan stora nätverk ofta kräver mer avancerade protokoll som OSPF eller IS-IS.
* Skalbarhet och prestanda: Länkstatsprotokoll erbjuder i allmänhet bättre skalbarhet och prestanda än avståndsvektorprotokoll.
* Säkerhet och stabilitet: Protokoll som OSPF och IS-IS ger bättre säkerhets- och stabilitetsfunktioner.
Detta är en kort översikt över vanliga dynamiska routingprotokoll. Varje protokoll har sina egna styrkor och svagheter, och det bästa valet för ett specifikt nätverk kommer att bero på dess specifika krav och egenskaper.
