Flera DNS -servrar listas för redundans och förbättrad prestanda. Här är en uppdelning av orsakerna:
* redundans/failover: Om din primära DNS -server blir otillgänglig (på grund av nätverksproblem, hårdvarufel eller överbelastning) kan ditt system automatiskt växla till en sekundär eller tertiär server. Detta säkerställer kontinuerlig tillgång till internet och förhindrar störningar.
* Lastbalansering: Att distribuera DNS -frågor över flera servrar förhindrar att en enda server blir överbelastad. Detta är särskilt viktigt för stora organisationer eller webbplatser med hög trafik. Flera servrar kan hantera belastningen mer effektivt, vilket minskar responstider.
* geografisk distribution: DNS -servrar som ligger närmare användaren geografiskt ger i allmänhet snabbare responstider på grund av minskad nätverkslatens. Att lista flera servrar, vissa närmare och några längre bort, kan förbättra prestanda beroende på användarens plats.
* Ökad tillgänglighet: Att ha flera servrar på olika platser eller på olika nätverk ökar den totala tillgängligheten för DNS -tjänster. Även om en server upplever ett avbrott på grund av ett lokalt problem (t.ex. strömavbrott i ett datacenter) kommer andra troligen att förbli i drift.
* Förbättrad motståndskraft mot attacker: Att distribuera DN:er över flera servrar gör det svårare för skadliga aktörer att störa tjänsten genom DDoS -attacker eller andra former av nätverksintrång. Att rikta in sig på en enda server är mindre effektiv när flera andra är tillgängliga.
Kort sagt, att använda flera DNS -servrar är en grundläggande bästa praxis för att säkerställa tillförlitlighet, hastighet och säkerhet i internetanslutning. Det är en form av distribuerad systemdesign som mildrar många potentiella misslyckanden.
