Intel 80486 och Pentium -processorerna var båda banbrytande framsteg under sin tid, men de skilde sig åt i flera viktiga aspekter:
Arkitektur:
* 80486: Detta var den sista iterationen av Intel 80x86-arkitekturen, med en 32-bitars arkitektur och en komplex instruktionsuppsättning (CISC).
* pentium: Pentium markerade en övergång till en ny arkitektur som kallas IA-32 (ibland kallad x86-64). Den använde fortfarande en 32-bitars arkitektur och CISC men med betydande förbättringar och tillägg till instruktionsuppsättningen.
Pipeline:
* 80486: 80486 innehöll en 5-stegs pipeline, vilket möjliggjorde förbättrad prestanda genom att utföra instruktioner parallellt.
* pentium: Pentium höjde ante med en 6-stegs pipeline, vilket ytterligare förbättrade prestanda.
Klockhastighet:
* 80486: 80486 sprang vid klockhastigheter från 25 MHz till 100 MHz.
* pentium: Pentium introducerades med klockhastigheter som började vid 60 MHz och fortsatte snabbt till 166 MHz och därefter.
cache:
* 80486: 80486 hade en liten cache på chip (vanligtvis 8 kb), vilket krävde ofta tillgång till externt minne för data.
* pentium: Pentium skryttade med en större cache på chip (8 kb intern cache, 16 kb extern cache), vilket minskade behovet av externt minnesåtkomst och ökar prestanda.
Floating Point-enhet (FPU):
* 80486: 80486 inkluderade en integrerad FPU för snabbare matematiska beräkningar. Det var emellertid fortfarande långsammare än den dedikerade FPU som finns i senare processorer.
* pentium: Pentium introducerade en dedikerad FPU som kallas enheten "x87", som avsevärt förbättrade flytande punktprestanda.
Andra viktiga skillnader:
* superscalar exekvering: Pentium kunde utföra flera instruktioner samtidigt, medan 80486 bara kunde hantera en instruktion åt gången.
* grenförutsägelse: Pentium introducerade avancerade grenförutsägelsefunktioner och ökade ytterligare prestanda.
* Strömförbrukning: Pentium, trots sin högre prestanda, var i allmänhet mer krafteffektiv än 80486.
Sammanfattning:
Pentium var ett betydande språng framåt från 80486, vilket gav betydligt förbättrad prestanda, högre klockhastigheter, större cache, dedikerad FPU och avancerade funktioner som superscalar exekvering och grenförutsägelse. Detta gjorde det till en mer kraftfull och effektiv processor för sin tid.
