Vid programmering hänvisar en ingångsfunktion och en utgångsfunktion till hur ett program interagerar med sin miljö. De hanterar överföring av data till och från programmet.
Ingångsfunktion:
En inmatningsfunktion är en kod som tar data från en extern källa och gör den tillgänglig inom programmet. Denna externa källa kan vara:
* Användaren: Användaren kan skriva information i en konsol eller fylla i ett formulär i ett grafiskt användargränssnitt (GUI). Funktioner som `input ()` i python eller `scanf ()` i c är exempel.
* en fil: Programmet kan läsa data från en textfil, en databas eller en annan typ av fil. Funktioner för läsfiler varierar mellan språk men involverar vanligtvis att öppna filen och sedan läsa dess innehåll.
* Ett nätverk: Data kan komma från en nätverksanslutning, till exempel att ta emot data från en server eller en annan dator. Nätverksprogrammering involverar uttag och andra specialiserade funktioner.
* sensorer: I inbäddade system eller robotik kan ingångsfunktioner läsa data från sensorer som temperatursensorer, kameror eller GPS -mottagare.
I huvudsak fungerar ingångsfunktionen som en bro och översätter externa data till ett format som programmet kan förstå och använda.
Utgångsfunktion:
En utgångsfunktion gör motsatsen:den tar data från programmet och skickar dem till en extern destination. Denna destination kan vara:
* Användaren: Programmet kan visa information på en konsolskärm, visa resulterar i ett GUI -fönster eller spela ett ljud. Funktioner som `print ()` i python, `printf ()` i c, eller GUI-relaterade funktioner är exempel.
* en fil: Programmet kan skriva resultat till en textfil, en databas eller en annan typ av fil för senare behandling eller lagring. Funktioner för att skriva till filer varierar också beroende på språk men involverar att öppna en fil och skriva data till den.
* Ett nätverk: Programmet kan skicka data över ett nätverk till en annan dator eller server. Detta involverar samma nätverksprogrammeringstekniker som input.
* ställdon: I inbäddade system kan utgångsfunktioner styra ställdon som motorer, lampor eller ventiler baserat på programmets beräkningar.
Sammanfattningsvis är ingångs- och utgångsfunktioner avgörande för att göra program interaktiva och användbara. Det är de sätt som ett program kommunicerar med världen utanför sin egen kod. Utan dem skulle ett program vara en stängd ruta som inte kan få instruktioner eller dela sina resultat.
