Unix är kommandobaserad på grund av dess historiska utvecklings- och designfilosofi. Flera faktorer bidrog till detta:
* Tidiga hårdvarubegränsningar: Under de tidiga dagarna av Unix (slutet av 1960 -talet och början av 1970 -talet) hade datorer mycket begränsat minne och bearbetningskraft. Ett grafiskt användargränssnitt (GUI) skulle ha varit för resurskrävande och opraktisk. Ett kommandoradsgränssnitt (CLI) var mycket effektivare.
* Fokusera på effektivitet och kraft: Unix designades av programmerare för programmerare. CLI gav ett direkt och kraftfullt sätt att interagera med systemet, vilket möjliggör komplexa uppgifter med kortfattade kommandon. Denna effektivitet uppskattades över användarvänlighet för avslappnade användare.
* Textbaserad natur: Tidiga datorer handlade främst om text. Kommandoraden, som var textbaserad, passade naturlig för denna miljö. GUIS kräver mer komplex hantering av grafik och bilder, som var mindre utbredda vid den tiden.
* Pipeline and Filter Design: Unixs filosofi betonar användningen av små, specialiserade program (verktyg) som kan kedjas tillsammans med rör och omdirigering. Denna modulära design är naturligtvis lämpad för en kommandoradsmiljö, vilket gör det möjligt att konstruera komplexa verksamheter från enkla byggstenar. Detta är mycket mindre intuitivt att implementera i ett GUI.
* Flexibilitet och skript: Kommandoradsgränssnittet möjliggör kraftfulla skriptfunktioner med hjälp av språk som skalskript (t.ex. BASH, ZSH). Detta underlättar automatisering och skapandet av komplexa arbetsflöden som skulle vara betydligt svårare att implementera i ett GUI.
Medan moderna UNIX-liknande system (som Linux och MacOS) ofta inkluderar GUIS, förblir det underliggande operativsystemet grundläggande kommandorad. CLI förblir en kärnkomponent och ett kraftfullt verktyg för systemadministratörer och erfarna användare. Många systemadministrationsuppgifter utförs fortfarande mest effektivt via kommandoraden.
