Linux -distributioner (ofta förkortas till "distros") skiljer sig avsevärt i flera viktiga aspekter:
1. Paketchef: Systemet brukade installera, uppdatera och ta bort programvara. Populära val inkluderar:
* apt (avancerat paketverktyg): Används av Debian, Ubuntu och deras derivat. Känd för sitt robusta arkivsystem och användarvänlighet.
* rpm (Red Hat Package Manager): Används av Red Hat Enterprise Linux (RHEL), CentOS, Fedora och andra. Ofta anses vara kraftfullare men med en brantare inlärningskurva.
* Pacman (paketchef): Används av Arch Linux och dess derivat. Känd för sin hastighet och enkelhet, men kräver mer manuell konfiguration.
* dnf (Dandified yum): Efterträdaren till Yum, som används i Fedora, Centos Stream och Rhel. Liknar RPM men med förbättringar i hastighet och funktionalitet.
* flatpak/snap: Det här är fördelningspaketchefer som gör att du kan köra applikationer oavsett den underliggande distro, ofta i isolerade containrar.
2. Desktop Environment (DE): Det grafiska användargränssnittet (GUI). Populära alternativ inkluderar:
* gnome: En modern, intuitiv och funktionsrik DE. Ofta standard i Ubuntu, Fedora och många andra.
* kde plasma: En mycket anpassningsbar och kraftfull DE känd för sina omfattande konfigurationsalternativ.
* xfce: En lätt och snabb DE -ideal för äldre eller mindre kraftfull hårdvara.
* kompis: En gaffel av GNOME 2, som erbjuder en mer traditionell skrivbordsupplevelse.
* kanel: En annan gaffel som siktar på en traditionell och användarvänlig upplevelse.
* lxde/lxqt: Extremt lättvikt för minimala system.
3. Målgrupp och användningsfall: Distros tillgodoser olika behov:
* Server Distros: Fokuserad på stabilitet och tillförlitlighet för servrar (t.ex. RHEL, CentOS, Debian).
* Desktop Distros: Optimerad för skrivbordsanvändning, erbjuder en mängd DES och applikationer (t.ex. Ubuntu, Fedora, Linux Mint).
* Embedded Systems Distros: Designad för specifika hårdvarubegränsningar och användningsfall (t.ex. Yocto -projekt).
* Gaming Distros: Optimerad för spelprestanda (t.ex. Steamos).
* Lätt distrikt: Idealisk för äldre hårdvara eller netbooks på grund av deras lilla storlek och låga resursförbrukning (t.ex. Lubuntu, Xubuntu, valp Linux).
* Rolling Release Distros: Ständigt uppdaterad med den senaste programvaran (t.ex. Arch Linux, Manjaro). Dessa erbjuder blödningsfunktioner men kan vara mindre stabila än Point Release Distros.
* Long Term Support (LTS) Distros: Få säkerhetsuppdateringar och bugfixar för en längre period (t.ex. Ubuntu LTS, Debian LTS).
4. Programvaran ingår: Distributioner förinstallerar ofta olika uppsättningar av applikationer. Vissa fokuserar på minimala installationer, medan andra har ett brett utbud av förinstallerad programvara.
5. Kärnversion: Medan alla Linux -distros använder Linux -kärnan, kan de använda olika versioner, påverka funktioner och stabilitet. Distros ligger ofta bakom den absoluta senaste kärnversionen för att säkerställa stabilitet.
6. Standardkonfiguration och inställningar: Varje distro har sina egna standardinställningar för olika aspekter av systemet, vilket påverkar saker som krafthantering, användargränssnitt och nätverkskonfiguration.
7. Gemenskap och support: Vissa distros har stora och aktiva samhällen som erbjuder omfattande stöd, medan andra kan ha mindre, mindre aktiva samhällen.
Sammanfattningsvis är skillnaderna mellan Linux -distributioner mångfacetterade. Den bästa distro för dig beror på dina specifika behov, tekniska färdigheter och preferenser. Det finns ingen enda "bästa" Linux -distro - det handlar om att hitta rätt passform.
