Buggspårningsprogramvara, även känd som defektspårningsprogramvara eller problem med spårning av spårning, fungerar genom att tillhandahålla ett strukturerat system för att hantera livscykeln för programvarufel och andra problem. Det underlättar samarbete mellan utvecklare, testare och andra intressenter som är involverade i mjukvaruutvecklingsprocessen. Här är en uppdelning av hur det fungerar:
1. Bugrapportering:
* upptäckt: Ett fel upptäcks, antingen av en utvecklare under kodöversikt, en testare under testning eller till och med en användare efter programvarans släpp.
* Rapportering: Individen som upptäcker felet rapporterar det genom programvaran. Detta innebär vanligtvis:
* Sammanfattning: En kortfattad beskrivning av felet.
* Beskrivning: En detaljerad förklaring av problemet, inklusive steg för att reproducera det.
* Svårighetsgrad: Hur kritiskt felet är (t.ex. kritisk, major, mindre, trivial).
* Prioritet: Hur brådskande felet måste fixas (t.ex. hög, medium, låg).
* bilagor: Skärmdumpar, loggfiler eller annan relevant information.
* Mottagare: Utvecklaren eller teamet som ansvarar för att fixa felet.
* Status: Inledande status är vanligtvis "ny" eller "öppen".
2. Buggspårning och hantering:
* arbetsflöde: Programvaran hanterar felets framsteg genom ett definierat arbetsflöde. Detta inkluderar ofta status som:
* Nytt/öppet: Felet har rapporterats.
* tilldelad: Buggen har tilldelats en utvecklare.
* pågår: Utvecklaren arbetar med fixen.
* testning: Fixet har implementerats och testas.
* löst/fast: Buggen har fixats.
* stängd: Bugget har verifierats som fixat och stängt.
* öppnades: Bugget har dykt upp igen eller fixen ansågs otillfredsställande.
* Kommunikation och samarbete: Programvaran underlättar kommunikationen mellan teammedlemmar genom kommentarer, uppdateringar och aviseringar. Utvecklare kan lägga till kommentarer som förklarar sin lösning, testare kan ge feedback och projektledare kan spåra framsteg.
* Sök och filtrering: Systemet gör det möjligt för användare att söka efter buggar baserat på olika kriterier (t.ex. svårighetsgrad, prioritet, status, mottagare, nyckelord). Detta hjälper till att prioritera och hantera ett stort antal buggar.
* Rapportering och analys: Programvaran genererar rapporter om buggtrender och hjälper team att identifiera mönster och områden för förbättringar i mjukvaruutvecklingsprocessen. Detta kan inkludera mätvärden för buggens svårighetsgrad, upplösningstid och antalet buggar per modul.
3. Bugupplösning:
* Fixa implementering: Den tilldelade utvecklaren adresserar felet genom att ändra koden.
* testning: Fixet testas för att säkerställa att den löser problemet utan att införa nya problem.
* Verifiering: När fixen har verifierats uppdateras felets status för att "löst" eller "fixas."
* Stängning: Efter testning och verifiering markeras felet som "stängd."
Nyckelfunktioner i bugspårningsprogramvara:
* Anpassningsbara arbetsflöden: Anpassning till de specifika behoven i utvecklingsprocessen.
* Integration med andra verktyg: Ansluta med versionskontrollsystem, projekthanteringsverktyg och kommunikationsplattformar.
* Rollbaserad åtkomstkontroll: Begränsa tillgången till känslig information baserad på användarroller.
* skalbarhet: Hantera ett stort antal projekt och buggar.
I huvudsak fungerar bugspårningsprogramvara som ett centralt arkiv- och hanteringssystem för alla programvarufel, vilket hjälper till att effektivisera utvecklingsprocessen, förbättra mjukvarukvaliteten och förbättra samarbetet mellan teammedlemmarna. Populära exempel inkluderar Jira, Bugzilla, MantisBT och Azure DevOps.
