Modellen som representerar slutvyen för en databas är
logisk datamodell (LDM) .
Här är varför:
* Fysisk datamodell (PDM): Fokuserar på informationen om fysisk lagring och implementering av databasen, till exempel tabeller, index, datatyper, etc. Det handlar mer om hur data lagras snarare än hur de är strukturerade eller används.
* Conceptual Data Model (CDM): Ger en hög nivå av data som visar enheterna och relationerna i databasen men inte de specifika attributen eller datatyperna. Det handlar om affärskoncept och deras relationer.
* Logical Data Model (LDM): Överbryggar klyftan mellan CDM och PDM. Den definierar strukturen i databasen, inklusive tabeller, kolumner, datatyper, primära nycklar, utländska nycklar och relationer. Detta är den vy som är mest relevant för användare och applikationer, eftersom det visar hur data är organiserade och strukturerade.
Tänk på det här sättet:
* CDM: Den "stora bilden" av vad databasen representerar (t.ex. kunder, produkter, beställningar)
* ldm: "Blueprint" av hur data är organiserade (t.ex. tabeller med kolumner och relationer)
* pdm: "Implementeringsdetaljer" om hur data lagras (t.ex. diskutrymme, indexeringstekniker)
Därför är LDM den närmaste representationen av databasens "slutvy", eftersom den visar hur data är strukturerade för användning.
