Datalagring i organisationer för 10 år sedan (cirka 2013) var en blandning av tekniker, med ett betydande beroende av lokala infrastruktur och ett framväxande moln adoption:
dominerande tekniker:
* lokalt SAN/NAS: Lagringsområdetätverk (SANS) och Network Attached Storage (NAS) var arbetshästarna. Dessa var stora, fysiska lagringsuppsättningar inrymda i organisationens datacenter, anslutna via höghastighetsnätverk (som Fiber Channel för SANS). De erbjöd centraliserad lagringshantering och relativt hög prestanda för tiden.
* Direkt-kopplad lagring (DAS): Enskilda servrar hade ofta sina egna lokala hårddiskar eller SSD:er för direkt lagring. Detta var mindre effektivt för att dela data men enklare att implementera för mindre distributioner.
* Tejpbackup: Banddrivna förblev en avgörande komponent för långsiktig dataarkivering och säkerhetskopiering. Även om det är långsammare än disk, erbjöd band ett kostnadseffektivt sätt att lagra stora mängder data offline.
* iscsi: Internet Small Computer System Interface blev mer utbrett, vilket möjliggjorde IP-baserad anslutning till lagringsuppsättningar, vilket erbjuder ett mer flexibelt alternativ till Fiber Channel.
* Tidig molnlagring: Molnlagringstjänster som Amazon S3, Azure Blob Storage och Google Cloud Storage dök upp men var ännu inte lika allmänt antagna som de är idag. Många organisationer experimenterade med dem för specifika användningsfall (t.ex. säkerhetskopior, arkivering) eller för mindre känsliga data.
* virtualisering: Servern virtualisering blev allt vanligare, vilket ledde till effektivare användning av fysisk hårdvara, men lagringsvirtualisering utvecklades fortfarande.
Nyckelskillnader från idag:
* Mindre molnberoende: Molnlagring var en mindre spelare jämfört med dess nuvarande dominans. De flesta uppgifter bodde på plats.
* långsammare hastigheter: Medan hastigheterna förbättrades var de i allmänhet långsammare än nuvarande standarder.
* Högre kostnader: Långt infrastruktur krävde betydande kapitalutgifter för hårdvara, underhåll och bemanning.
* mindre automatisering: Datahanteringsuppgifter var ofta mer manuella och förlitade sig mindre på automatiserings- och orkestreringsverktyg.
* Begränsad skalbarhet: Skalning av lagringskapacitet krävde betydande planering och fysiska hårdvaruuppgraderingar. Molnens inneboende skalbarhet var inte lika lätt tillgänglig.
* Problem med datasäkerhet: Säkerhetsmetoder var mindre mogna i molnet och lokalt, med potentiella sårbarheter i båda miljöerna.
Kort sagt, datalagring för 10 år sedan var ett mer fysiskt, mindre automatiserat och mindre molncentriskt landskap än vad vi ser idag. Övergången mot molnbaserade lösningar och ökad automatisering har i grunden förändrat lagringslandskapet sedan dess.
