Om Dante Alighieri levde idag och valde en konstnär för att illustrera hans *inferno *, med tanke på sin egen konstnärliga känslighet och egenskaperna hos *Infernos visuella krav, tror jag att han troligen skulle välja en konstnär som kombinerades:
* En behärskning av det groteske och det sublima: * Inferno * är fylld med både skrämmande skildringar av de fördömda och ögonblicken av skrämmande skönhet och storhet. Konstnären skulle behöva balansera dessa ytterligheter effektivt och undvika ren sensationalism.
* En stark känsla av berättelse och sammansättning: * Inferno * utvecklas som en komplex berättande resa. Konstnären skulle behöva översätta de poetiska beskrivningarna till tvingande visuella scener, med en tydlig förståelse för stimulering och övergripande visuellt flöde.
* En förståelse för symboliskt språk: * Inferno * är rik på symbolik, allegori och religiös ikonografi. Den valda konstnären måste översätta dessa subtila nyanser visuellt och fördjupa publikens engagemang i texten.
* En vilja att engagera sig i samtida tekniker samtidigt som du respekterar verkets klassiska rötter: Medan Dante kanske uppskattar realismen och detaljerna för vissa samtida konstnärer, skulle han också vilja att konstnären ska återspegla den klassiska och symboliska estetiken i den medeltida eran, kanske genom tekniker som minns den känslomässiga intensiteten hos tidigare konstnärer.
Med tanke på dessa kriterier, en samtida konstnär som Frank Auerbach (för hans uttrycksfulla penseldrag och förmåga att fånga råa känslor) eller kanske en mer konceptuell konstnär som Anselm Kiefer (För hans förmåga att smälta historia, myt och kraftfulla bilder) kan vara intressanta val.
För att hålla sig närmare den konstnärliga känsligheten i Dantes egen tid skulle emellertid ett hypotetiskt val vara en lysande "uppdaterad" version av giotto di Bondone. Giottos tydliga, kraftfulla figurer, rörande berättelser och uppmärksamhet på känslomässigt uttryck översätter direkt väl till Dantes vision. En konstnär som kan fånga Giottos styrka, men med den tekniska förmågan hos en samtida mästare, skulle troligen resonera bäst med Dante.
I slutändan är valet subjektivt, men betoningen skulle ligga på en konstnär som kan få Dantes ord till liv inte bara bokstavligen, utan också andligt och känslomässigt.
