Uttalandet "Accepterar bara mnemoniska koder för programinmatning?" är i allmänhet
falsk .
Här är varför:
* mnemoniska koder används främst för monteringsspråk. Monteringsspråk är ett programmeringsspråk på låg nivå som använder mänsklig läsbar mnemonics (t.ex. `mov`,` add`, `sub`) för att representera maskininstruktioner. Det är * inte * det enda sättet att ge input till ett program.
* Program accepterar ett brett utbud av inmatningsformat:
* språk på hög nivå (t.ex. Python, Java, C ++) :Dessa språk accepterar input i olika former, till exempel:
* textinmatning: Strängar, nummer, tecken, läser ofta från tangentbordet, filerna eller nätverksanslutningarna.
* binär ingång: Rå byte, ofta läsning från filer (t.ex. bilder, ljud, video, databaser).
* strukturerade data: Formaterad data som JSON, XML, CSV eller anpassade format.
* Användargränssnittshändelser: Musklick, tangentbordspressar, GUI -elementval.
* API -samtal: Data och instruktioner som mottagits från andra program eller tjänster.
* Operativsystemkommandon: Program lanseras ofta med kommandoradsargument (textinmatning) eller miljövariabler.
* Nätverksprotokoll: Program kommunicerar över nätverk med hjälp av protokoll som HTTP, TCP, UDP, som involverar strukturerad datautbyte.
* Maskekod Exekvering: Medan * monteringsspråk * använder mnemonics som sedan * monteras * i maskinkod (binär), är program * utförda * som maskinkod av CPU. Maskinkod är de faktiska binära instruktionerna som processorn förstår. Du skulle vanligtvis inte * inmatning * maskinkod direkt (även om det tekniskt är möjligt i mycket specialiserade sammanhang som felsökning eller skrivande startlastare).
Sammanfattningsvis: Program accepterar input i en mängd format, och mnemonics (används på monteringsspråk) är bara en, relativt ovanlig metod. Språk på hög nivå abstrakt bort behovet av att hantera mnemonics för de flesta ingångsscenarier. Den * exekverade * koden för ett program är maskinkod, inte Mnemonics.
