Kompilatorer kräver mer minne än många andra program av flera skäl:
* Stora mellanliggande representationer (IR): Kompilatorer bygger ofta upp stora mellanliggande representationer av källkoden. Denna IR är inte bara en enkel översättning; Den innehåller ofta detaljerad information om programmets struktur, dataflöde, kontrollflöde och potentiella optimeringar. Storleken på denna IR kan vara betydligt större än den ursprungliga källkoden, särskilt för komplexa program.
* Symboltabeller och datastrukturer: Kompilatorer måste upprätthålla omfattande symboltabeller som kartlägger variabla namn, funktionsnamn och andra identifierare till deras motsvarande platser och typer i minnet. Dessa tabeller, tillsammans med andra datastrukturer som används för att hantera sammanställningsprocessen (t.ex. abstrakta syntaxträd, kontrollflödesgrafer), kan konsumera betydande minne.
* Optimeringspass: Moderna kompilatorer utför många optimeringskort för att förbättra prestandan och effektiviteten för den genererade koden. Varje pass kan involvera analys av IR, omvandla det och potentiellt skapa ännu större tillfälliga datastrukturer. Dessa optimeringar är minnesintensiva, särskilt för optimering av hela program där kompilatorn beaktar hela programmets struktur på en gång.
* Flera programrepresentationer: Kompilatorer arbetar ofta med flera representationer av programmet samtidigt (t.ex. källkod, abstrakt syntaxträd, mellanliggande representation, monteringskod). Att hålla alla dessa representationer i minnet på en gång kräver betydande utrymme.
* Stora inmatningsfiler: Kompilatorer kan behöva behandla mycket stora källkodfiler, vilket kräver att minne håller hela filen eller betydande delar av den. Detta gäller särskilt för stora mjukvaruprojekt.
* komplexa algoritmer: Många kompilatoralgoritmer är i sig komplexa och kräver betydande minne för att fungera effektivt. Exempelvis kan algoritmer för dataflödesanalys, registerallokering och kodplanering vara minnesintensiv.
* felsökningsinformation: Kompilatorer genererar ofta felsökningsinformation som är inbäddad i utgångsfilerna eller objektfilerna. Denna information hjälper felsökare att korrelera runtime -beteende tillbaka till den ursprungliga källkoden och kan öka minneskraven avsevärt under sammanställningen.
Sammanfattningsvis gör kombinationen av stora mellanliggande representationer, omfattande datastrukturer, många optimeringspass och hantering av stora inmatningsfiler i sig i sig minnesintensiva program. Minnekraven kan växa snabbt med storleken och komplexiteten i programmet som sammanställs.
