Begreppen "mästare" och "slav" för hårddiskar är till stor del föråldrade och bör inte användas i moderna sammanhang. Denna terminologi hänvisade till en metod för att ansluta flera IDE (Integrated Drive Electronics) hårddiskar till en enda IDE -styrenhet på ett moderkort. Styrenheten kunde bara hantera två enheter åt gången, och den ena utsågs till "mästaren" och den andra "slaven" för att bestämma prioritet och andra inställningar.
Varför det gjordes (historiskt):
* Flera lagringsenheter: Innan SATA och andra mer avancerade gränssnitt var IDE det vanliga sättet att ansluta hårddiskar. Om du behövde mer lagring än en enda IDE -enhet kunde ge, skulle du använda två enheter anslutna till samma styrenhet med Master/Slave -konfigurationen.
varför det inte görs längre:
* sata och andra framsteg: SATA (seriell ATA) och andra gränssnitt som SAS (seriebifogad SCSI) och NVME (icke-flyktigt Memory Express) ersatte IDE. Dessa gränssnitt använder inte master/slavkonfigurationen. Varje enhet ansluter direkt till sin egen styrenhet eller port, vilket eliminerar behovet av denna föråldrade metod.
* Förbättrad BIOS/UEFI: Moderna BIOS och UEFI -firmware hanterar flera lagringsenheter automatiskt utan att kräva manuell konfiguration som master/slav.
* Komplexitet och potentiella konflikter: Master/Slave -installationen kan leda till konfigurationsproblem och konflikter om de inte ställs in korrekt. Moderna gränssnitt är mycket enklare och mer pålitliga.
Kort sagt, medan termerna "mästare" och "slav" var relevanta tidigare för att hantera flera IDE -enheter, är de helt irrelevanta för moderna datorsystem. Du ansluter helt enkelt dina hårddiskar till tillgängliga SATA -portar (eller andra gränssnitt) och systemet hanterar dem automatiskt.
