Nätverk som duplicerar data och resurser för att minimera driftstopp i händelse av en katastrof använder
High-tillgänglighet och
katastrofåterhämtning strategier. Dessa strategier involverar ofta teknik och arkitekturer som:
* redundanta system: Detta är kärnprincipen. Det handlar om att ha duplicerad hårdvara (servrar, routrar, switchar, lagringsenheter) och programvarusystem. Om den ena misslyckas tar den andra omedelbart över.
* Clustering: Grupper av servrar arbetar tillsammans och delar arbetsbelastningen. Om en server misslyckas fortsätter de andra sömlöst. Exempel inkluderar VMware HA, Microsoft Failover Clustering.
* Lastbalansering: Distribuerar nätverkstrafik över flera servrar för att förhindra överbelastning och enstaka felpunkter. Om en server går ner omdirigerar lastbalansen trafiken till de andra.
* Data replikering och spegling: Data kopieras till flera platser (ofta geografiskt spridda). Om en plats misslyckas har den andra en omedelbart tillgänglig kopia. Teknologier som RAID (för lokal redundans), SAN-replikation och molnbaserade replikationstjänster (t.ex. AWS S3, Azure Blob Storage) används.
* geografisk redundans/datacentra med hög tillgänglighet (HADC): Datacenter finns på geografiskt separata platser. Om en katastrof slår en plats fortsätter den andra. Detta används ofta i samband med datareplikation.
* virtualisering: Möjliggör enkel migrering av virtuella maskiner till andra fysiska servrar vid hårdvarufel.
Dessa tekniker är inte ömsesidigt exklusiva; De arbetar ofta tillsammans för att skapa robusta och motståndskraftiga nätverk. Till exempel kan ett geografiskt redundant system använda kluster- och lastbalansering inom varje datacenter och datareplikation mellan centren. Den specifika nätverksarkitekturen och tekniken som används beror på organisationens behov, budget och risktolerans.
