Nätverksenheter använder ett komplext samspel mellan regler och protokoll för att kommunicera effektivt. Dessa kan i stort sett kategoriseras som:
1. Skiktade protokoll (OSI -modellen och TCP/IP -modellen): Dessa modeller definierar en strukturerad strategi för nätverkskommunikation och delar upp processen i lager, var och en med sina egna specifika uppgifter och regler. De vanligaste modellerna är:
* OSI -modell (Open Systems Interconnection): En konceptuell ram med sju lager (fysisk, datalänk, nätverk, transport, session, presentation, applikation). Varje lager har sin egen uppsättning protokoll och funktioner. Även om det inte direkt implementeras i sin helhet, är det en användbar modell för att förstå nätverksfunktioner.
* TCP/IP -modell (Transmission Control Protocol/Internet Protocol): En mer praktisk modell som används på internet, med fyra lager (nätverkstillträde, internet, transport, applikation). Det är en förenklad version av OSI -modellen och grunden för de flesta internetkommunikation.
2. Specifika protokoll i skikten: Många protokoll fungerar inom varje lager för att hantera specifika aspekter av kommunikation. Exempel inkluderar:
* Layer 2 (datalänk): Ethernet (för lokala nätverk), Wi-Fi (IEEE 802.11), PPP (punkt-till-punkt-protokoll). Dessa definierar hur data formateras och överförs över en fysisk länk. MAC -adresser används för adressering vid detta lager.
* Layer 3 (nätverk): IP (Internetprotokoll) är kärnprotokollet. IPv4 och IPv6 är de två versionerna som för närvarande används. IP -adresser används för routingpaket över nätverk. Routingprotokoll som RIP, OSPF och BGP bestämmer de bästa sökvägarna för dataöverföring.
* Layer 4 (transport): TCP (Transmission Control Protocol) tillhandahåller tillförlitlig, beställd, anslutningsorienterad kommunikation. UDP (användardatagramprotokoll) är ett anslutningsfritt protokoll som erbjuder hastighet men saknar tillförlitlighet.
* Layer 5-7 (session, presentation, applikation): Dessa lager hanterar aspekter på högre nivå av kommunikation, till exempel att etablera och hantera sessioner, dataformatering och applikationsspecifika protokoll. Exempel inkluderar HTTP (för webbläsning), FTP (för filöverföring), SMTP (för e -post), DNS (för namnupplösning).
3. Adressering och routing:
* MAC -adresser: Unika fysiska adresser brändes i nätverksgränssnittskort (NIC). Används vid lager 2 för lokal kommunikation.
* IP -adresser: Logiska adresser som används för att dirigera data över nätverk. IPv4- och IPv6 -adresser används i lager 3.
* routingprotokoll: Algoritmer och protokoll som gör det möjligt för routrar att bestämma den bästa sökvägen för datapaket att resa från källa till destination. Exempel inkluderar RIP, OSPF och BGP.
4. Nätverkshanteringsprotokoll: Dessa protokoll hjälper till att administrera och övervaka nätverk. Exempel inkluderar SNMP (Simple Network Management Protocol), som gör att nätverksenheter kan övervakas och hanteras på distans.
5. Säkerhetsprotokoll: Dessa protokoll säkerställer säker kommunikation och skyddar data från obehörig åtkomst. Exempel inkluderar:
* ipsec: Ger säker kommunikation över IP -nätverk.
* TLS/SSL: Säkra protokoll som används för att kryptera webbtrafik.
* brandväggar: Kontrollnätverkstillträde baserat på definierade regler.
Sammanfattningsvis: Nätverkskommunikation förlitar sig på ett sofistikerat system med skiktade protokoll, adressering av scheman, routingalgoritmer och säkerhetsmekanismer. Dessa arbetar tillsammans för att säkerställa att data överförs pålitligt och säkert mellan enheter. Att förstå dessa regler är grundläggande för att utforma, implementera och felsöka nätverk.
