Data i en bank kan matas in via både manuella ingångsenheter och direktinmatningsenheter.
Här är en uppdelning:
manuella ingångsenheter:
* tangentbord: Används för att ange data direkt i datorsystem. Detta är vanligt för uppgifter som att ange kundinformation, kontouppgifter eller transaktioner.
* mus: Används för att navigera i menyer, välja alternativ och göra dataposter i grafiska användargränssnitt.
* pekskärm: Tillåter direkt interaktion med systemet genom att röra vid skärmen. Detta används ofta i bankomater och kundtjänstkiosker.
Direct Entry Devices:
* Magnetiska randläsare: Används för att läsa information lagrad på magnetband som finns på kreditkort, betalkort och andra kort.
* Chip &Pin -läsare: Används för att läsa information lagrad på inbäddade chips i kort, ofta används i kombination med PIN -ingång för säkerhet.
* streckkodskannrar: Används för att läsa streckkoder, som innehåller kodad information. Streckkoder används på kontroller, insättningsslips och andra dokument.
* Optical Character Recognition (OCR) Devices: Används för att skanna och tolka handskriven eller tryckt text på dokument. Detta används för bearbetning av kontroller, insättningsslips och andra former.
* Automatiska tellermaskiner (ATM): Dessa maskiner gör det möjligt för kunder att utföra olika banktransaktioner utan hjälp av en berättare. De använder ofta en kombination av pin -kuddar, kortläsare och pekskärmar för datainmatning.
Exempel:
* En bankteller går in i en kunds insättningsbelopp med ett tangentbord .
* En kund använder en chip &pin -läsare att ta ut kontanter från en bankomat.
* En bankanställd använder en streckkodscanner för att behandla en checkavsättning.
* En kund sätter in en check med en OCR -enhet vid en självbetjäningskiosk.
Sammanfattningsvis: Bankerna använder en kombination av manuella ingångsenheter och direkta inträdesenheter beroende på den specifika uppgiften och tekniken som finns. Varje metod spelar en avgörande roll i effektivt och säkert bearbetning av bankdata.
