Optiska enheter, som CD-, DVD- och Blu-ray-spelare, läser information med en laserstråle och en process som förlitar sig på reflektionen av ljus. Här är en uppdelning:
1. Lasern: En laserdiod med låg effekt avger en ljusstråle. Våglängden för detta ljus (rött för CD, röd eller infraröd för DVD, blåviolett för Blu-ray) är avgörande eftersom den bestämmer storleken på groparna och länderna som kan läsas. Kortare våglängder möjliggör mindre gropar och länder, vilket möjliggör högre lagringskapacitet.
2. Skivytan: Skivans yta består av ett reflekterande skikt (vanligtvis aluminium) täckt av ett skyddande polykarbonatskikt. Information kodas som en serie mikroskopiska gropar och länder (platta områden) på det reflekterande skiktet. Dessa gropar och länder bildar ett spiralspår som vindar från mitten till skivans ytterkant.
3. Läser uppgifterna: Laserstrålen är fokuserad på spiralspåret. När skivan snurrar möter strålen gropar och landar. När strålen träffar ett land återspeglar den starkt tillbaka till den optiska pickupenheten (OPU). När strålen träffar en grop sprider den ljuset, vilket resulterar i en svagare reflektion.
4. Den optiska pickupenheten (OPU): OPU innehåller en fotodetektor som mäter intensiteten hos det reflekterade ljuset. Denna variation i reflektion (stark för länder, svaga för gropar) omvandlas till en digital signal (en serie av 1s och 0s) som representerar data.
5. Databehandling: Den digitala signalen behandlas sedan av enhetens elektronik för att avkoda data och göra den tillgänglig för datorn eller spelaren.
Kort sagt, enheten använder skillnaden i intensiteten hos det reflekterade laserljuset för att skilja mellan gropar och länder, och översätter dessa variationer till de digitala data som lagras på skivan. Laserens och OPU:s precision är avgörande för att framgångsrikt läsa de små groparna och länderna, som är oerhört nära varandra.
