Syftet med operativsystemets processorhantering (även känd som CPU -schemaläggning eller processplanering) är att effektivt fördela CPU:s bearbetningskraft bland flera processer eller trådar. Dess mål är mångfacetterade:
* Maximera CPU -utnyttjande: Håll CPU upptagen så mycket som möjligt och minimera ledig tid. Detta innebär att det alltid finns en körbar process redo att utföra.
* Rättvisa: Ge varje process en rättvis andel av CPU -tiden, förhindra en enda process från att monopolisera resurserna och svälta andra.
* Mötesresponstid Krav: Se till att interaktiva processer (som textredaktörer eller webbläsare) svarar snabbt på användarinmatning, även om andra beräkningsintensiva processer körs samtidigt.
* Balansering av genomströmning och vändningstid: Hitta en balans mellan att maximera det totala antalet genomförda processer (genomströmning) och minimera den tid det tar för en individuell process att avsluta (vändningstid). Den optimala balansen beror på arbetsbelastningen.
* Prioritering: Tillåt prioritering av vissa processer framför andra baserat på deras betydelse eller brådskande. Kritiska processer kan till exempel få förmånsbehandling.
* Förhindra dödlås och svält: Implementera algoritmer och mekanismer för att undvika situationer där processer blockeras på obestämd tid (dödläge) eller konsekvent nekas åtkomst till CPU (svält).
I huvudsak är effektiv processorhantering avgörande för ett lyhört, effektivt och stabilt operativsystem. Det är en komplex uppgift, med olika schemaläggningsalgoritmer (t.ex. först till kvarn, försttjänade, kortaste jobb först, Round Robin, Priority Scheduling) som används för att uppnå dessa mål, var och en med sina egna styrkor och svagheter beroende på systemets specifika behov.
