De två huvudkategorierna av processorregister är:
1. Allmänna register: Dessa är arbetshästarna i CPU. De används för att hålla data som aktivt behandlas av CPU, inklusive:
* operander: Värdena som används i aritmetiska och logiska operationer.
* Mellanresultat: Värden genererade under beräkningar.
* Adresser: Minnesplatser som används för datatillgång.
* pekare: Hänvisningar till andra datalokaler.
2. Specialändamålsregister: Dessa register är utformade för specifika uppgifter och används vanligtvis inte för allmän datamanipulation. De kontrollerar ofta CPU:s drift eller har viktig systeminformation. Exempel inkluderar:
* Programräknare (PC): Har minnesadressen för nästa instruktion som ska köras.
* Instruktionsregister (IR): Har den nuvarande instruktionen som genomförs.
* Statusregister (PSR): Lagrar flaggor som återspeglar statusen för CPU, såsom bär, överflöd eller nollflaggor.
* stackpekare (SP): Pekar på toppen av stacken, en datastruktur som används för lagring av funktionsparametrar, lokala variabler och returadresser.
* Basregister (BR): Används för att beräkna minnesadresser.
Det är viktigt att notera att det här är breda kategorier, och vissa register kan tjäna ett dubbelt syfte beroende på CPU -arkitekturen.
