Den maximala hårddiskkapaciteten som en processor kan hantera bestäms inte direkt av själva processorn .
Här är varför:
* Adressering handlar om minne, inte lagring: Processorer har ett specifikt adressutrymme, vilket är utbudet av minnesadresser de kan komma åt. Detta adressutrymme bestämmer hur mycket RAM processorn direkt kan komma åt.
* hårddiskar använder olika adressering: Hårddiskar har sina egna interna adresseringssystem som är separata från processorns minnesadressering. De använder sektorantal och andra tekniker för att hitta data.
* Operativsystem och bios är nyckeln: Operativsystemet (OS) och BIOS (Basic Input/Output System) är ansvariga för att överbrygga klyftan mellan processorns adressutrymme och hårddiskens adressering. De hanterar saker som:
* Logical Block Adressing (LBA): Översätter logiska adresser (som man ses av OS) till fysiska adresser på hårddisken.
* skivpartitionering: Dela den fysiska enheten i logiska volymer (partitioner) för att få den att se ut som flera mindre enheter.
* Modern CPU:er och adressutrymme: Moderna processorer har ett tillräckligt stort adressutrymme för att tillgodose även de största hårddiskarna, till exempel 24 TB eller högre.
Kort sagt, den maximala hårddiskkapaciteten som ett system kan adressera är mer begränsat av operativsystemets förmåga att hantera enheten och BIOS:s kapacitet än av processorns adressutrymme.
Låt mig veta om du har några andra frågor!
