Data skickas inte alltid till en skrivare på handskakningsbasis. Medan handskakningsprotokoll är vanliga är de inte strikt nödvändiga * för alla skrivarkommunikation. Här är en uppdelning:
Vad är handskakning?
Handskakning, i samband med datakommunikation, hänvisar till ett system med signaler som utbyts mellan enheter (som en dator och en skrivare) för att säkerställa smidig och tillförlitlig dataöverföring. Det är som en konversation där båda parter bekräftar att de är redo innan du skickar information.
Varför handskakning används:
* buffertöverflödesförebyggande: Handskakning förhindrar att skrivaren blir överväldigad med data. Skrivaren kan signalera "stoppa" om dess interna buffert (tillfällig lagring) är full, vilket förhindrar dataförlust.
* dataintegritet: Handskakning säkerställer att uppgifterna tas emot korrekt. Skrivaren kan signalera "fel" om den upptäcker skadade data, vilket leder till ett försök igen.
* Synkron dataflöde: Det upprätthåller ett konsekvent dataflöde, förhindrar förseningar eller tidskonflikter.
När handskakning inte är nödvändig:
* enkla skrivare: Vissa grundläggande skrivare har begränsade interna buffertar och kanske inte kräver handskakning. De får helt enkelt data och skriver ut dem.
* Höghastighetsdataöverföring: Med extremt snabba anslutningar och stora buffertar kan dataöverföringen ske så snabbt att handskakning inte är nödvändig.
* Specialiserade protokoll: Vissa tryckprotokoll (som LPR) kan i sig hantera dataflödet utan att förlita sig på traditionella handskakningsmekanismer.
Slutsats:
Handskakning används ofta i skrivarkommunikation för att säkerställa tillförlitlig och effektiv dataöverföring. Det är inte alltid obligatoriskt, särskilt med enklare skrivare eller höghastighetsanslutningar. Det är emellertid ett värdefullt verktyg för att förhindra buffertöversvämning, säkerställa dataintegritet och upprätthålla synkron dataflöde.
