Det finns inte en enda enhet som allmänt används för att bedöma flexibilitet. Metoden beror på vilken typ av flexibilitet som utvärderas och nivån på precision som krävs. Vissa vanliga verktyg och metoder inkluderar dock:
* goniometer: Detta är en protraptorliknande anordning som används för att mäta en ledvinkel under rörelse, vilket ger ett kvantitativt mått på flexibilitet. Det används vanligtvis för att bedöma rörelsesområdet i specifika leder.
* lutningsometer: Liknar en goniometer, men ofta enklare och enklare att använda, mäta vinklar i kroppssegmenten relativt tyngdkraften.
* måttband: Används för att mäta räckvidden i sitt-och-rika tester, vilket ger en mindre exakt men enklare bedömning av hamstring och korsryggflexibilitet.
* Flexometer: En specialiserad anordning för att mäta flexibiliteten hos specifika kroppsdelar, som ryggraden.
Valet av enhet beror ofta på att den specifika leden utvärderas och sammanhanget (klinisk miljö, forskning, fitnessbedömning). Observation och palpation (känner muskler och leder) används också ofta i samband med dessa enheter.
