Flera hårddiskteknologier används för stora datorsystem, beroende på de specifika behoven av prestanda, kapacitet och budget. Här är några exempel:
* SAS (Seriell bifogad SCSI): Detta är ett vanligt val för system på företagsnivå. SAS -enheter erbjuder högre prestanda och tillförlitlighet än SATA -enheter, vilket gör dem lämpliga för applikationer som kräver snabb datatillgång och minimal driftstopp. De kommer ofta i högre kapacitet än SATA.
* sata (Serial ATA): Även om vanligare i konsumentsystem kan SATA -enheter också användas i stora datorsystem, särskilt för applikationer där prestandakraven inte är lika kritiska och kostnaden är en primär faktor. De är i allmänhet billigare än SAS -enheter.
* fc (fiberkanal): Fiber Channel är en höghastighetsnätverksteknologi som ofta används för lagringsområdetätverk (SANS) i stora datorsystem. FC -enheter är direkt anslutna till en lagringskontroll över ett fiberkanalnätverk, vilket ger mycket hög bandbredd och låg latens. Detta används ofta i högpresterande datoranvändning och uppdragskritiska applikationer.
* nvme (icke-flyktigt minne express) över tyger: Detta är en nyare teknik som erbjuder betydligt snabbare prestanda än traditionella hårddiskar. Istället för att använda SAS- eller SATA -gränssnitt använder NVME -enheter ett PCIe -gränssnitt, vilket möjliggör mycket snabbare dataöverföringshastigheter. De blir allt vanligare i högpresterande dator- och företagsmiljöer. Dessa är SSD:er, inte hårddiskar i sig, men är värda att nämna eftersom de nu är en primär teknik med hög kapacitet för stora system.
Valet av teknik beror ofta på den specifika applikationen. Till exempel kan en stor databaseserver dra nytta av hastigheten och tillförlitligheten för SAS eller Fiber Channel, medan en stor filserver kan använda en kombination av SATA- och SAS -enheter för en balans mellan kostnad och prestanda. Högpresterande datorkluster kommer alltmer att gynna NVME.
