DOS och Windows 9x använde två primära metoder för att hantera data på en hårddisk:
1. fett (filallokeringstabell): Detta är det äldre och enklare filsystemet. Det kännetecknas av dess relativt enkla struktur och begränsningar för filstorlek och volymstorlek. FAT12, FAT16 och FAT32 var versioner som användes under denna tid, varvid FAT32 var de vanligaste i senare Windows 9x -versioner.
2. vfat (virtuellt fett): Detta var inte ett helt separat filsystem, utan snarare en förlängning av fett. VFAT möjliggjorde långa filnamn (mer än 8.3 FileName-begränsningen för standardfett), vilket gör det mer användarvänligt. Det var avgörande för Windows 9X:s kompatibilitet med längre filnamn samtidigt som man bibehöll kompatibilitet med äldre DOS -applikationer.
