Kabeln som överför data från lagringsenheter (som hårddiskar, SSD:er eller optiska enheter) till moderkortet har en primär funktion:
för att tillhandahålla en fysisk och elektrisk väg för överföring av data och kraft (i vissa fall).
Detta innebär flera underfunktioner:
* Dataöverföring: Kabeln bär de digitala signalerna som representerar data som läses från eller skrivs till lagringsenheten. Dessa data innehåller allt från operativsystemfiler och applikationer till dina personliga dokument och media. Hastigheten och bandbredden för denna överföring är avgörande och bestäms av kabelens specifikation (t.ex. SATA, NVME, SAS).
* Kontrollsignaler: Förutom data överför kabeln också styrsignaler mellan lagringsenheten och moderkortets styrenhet. Dessa signaler hanterar åtgärder som att läsa, skriva, söka (hitta specifika data om enheten) och felhantering.
* kraftleverans (ibland): Vissa kablar, som SATA -kablar, bär också ström från moderkortets strömförsörjning till lagringsenheten. Detta är viktigt för att enheten ska fungera. Andra gränssnitt, som NVME (vanligtvis via PCIe), får ström direkt från PCIe -spåret på moderkortet, vilket eliminerar behovet av en separat strömkabel.
Kort sagt, kabeln fungerar som en avgörande kommunikationslänk, vilket gör att datorn kan komma åt och interagera med informationen lagrad på dess enheter. Den som används kabel dikterar hastigheten och kapaciteten för denna anslutning.
