När ett stoppfel (även känt som en blå skärm av död eller BSOD i Windows) inträffar, stängs systemet i huvudsak på ett kontrollerat sätt för att förhindra ytterligare skador. De specifika åtgärderna beror på operativsystemet och dess konfiguration, men inkluderar i allmänhet:
* stoppning av exekvering: Alla processer stoppas omedelbart. Detta är avgörande för att förhindra skadade data eller instabilitet.
* Dumping System Information: Systemet försöker spara diagnostisk information om felet. Denna information, ofta en minnesdumpfil, är avgörande för felsökning av orsaken till stoppfelet. Typen av dumpning (t.ex. fullständig minnesdump, kärnminnesdump, etc.) beror på systemets konfiguration.
* Visar ett stoppfelmeddelande: Detta meddelande innehåller vanligtvis en stoppkod (t.ex. 0x0000007b), vilket hjälper till att identifiera den specifika orsaken till felet. Ytterligare information kan visas, till exempel vilken drivrutin eller process som kan vara ansvarig.
* omstart (vanligtvis): Efter att ha samlat in och spara information (eller försöka) kommer systemet vanligtvis att starta om automatiskt. Detta är avsett att återhämta sig från felet och låta systemet starta normalt. Systemet kan dock hänga på obestämd tid om problemet är tillräckligt allvarligt.
* loggning av felet: Felet registreras i systemloggar (som evenemangsvisaren i Windows), vilket ger ytterligare information för felsökning och analys.
Målet med stoppfelmekanismen är att förhindra datakorruption och systeminstabilitet som kan vara resultatet av att fortsätta arbeta med ett kritiskt fel. Även om det är frustrerande är den automatiska avstängningen ett skyddande åtgärd som är utformat för att bevara systemintegriteten.
