Skapandet av datavirus är en komplex och ofta etiskt tvivelaktig process som involverar en mängd programmeringstekniker och kunskaper. Här är en uppdelning av hur de skapas och de metoder som används:
1. Planering och design:
* Definiera målet: Vad ska viruset göra? Gemensamma mål inkluderar:
* Datastöld (lösenord, finansiell information, personliga filer)
* Systemkorruption (ta bort filer, vilket gör OS oanvändbart)
* Spam Distribution (med den infekterade datorn för att skicka oönskade e -postmeddelanden)
* Attacker av förnekande av service (DDOS) (med den infekterade datorn för att överväldiga en målserver)
* Ransomware (kryptering av filer och krävande betalning för dekryptering)
* Keylogging (inspelning av tangenttryckningar för att fånga känslig data)
* Skapande av bakdörr (tillåter fjärråtkomst till det infekterade systemet)
* Att välja målet: Vilka operativsystem och applikationer kommer viruset att rikta sig till? Detta dikterar programmeringsspråket och exploateringstekniker som används.
* Att välja infektionsmetoden: Hur kommer viruset att spridas? Vanliga metoder inkluderar:
* Utnyttjande av programvaruskador (buggar i operativsystem eller applikationer)
* Social Engineering (lura användare att köra skadliga filer)
* Använda avtagbara medier (USB -enheter etc.)
* Nätverksaktier
* E -postbilagor
* Komprometterade webbplatser (Malvertising, Drive-By Downloads)
* Bestämma avtryckaren: Vilken händelse aktiverar virusets nyttolast (den skadliga koden)? Triggers kan vara:
* Specifika datum eller tider
* Användaråtgärder (öppnar en fil, kör ett program)
* Systemhändelser (startar upp, ansluter till internet)
* Designa stealth och uthållighet: Hur kommer viruset att undvika upptäckt och förbli aktivt på systemet efter en omstart? Tekniker inkluderar:
* Obfuscation (gör koden svår att förstå)
* Polymorfism (ändra virusets kod med varje infektion)
* Metamorfism (omskrivning av virusets kod med varje infektion)
* RootKit -tekniker (döljer viruset djupt i operativsystemet)
* Inaktivera säkerhetsprogramvara (antivirusprogram, brandväggar)
* Ändra systemfiler eller registerposter
2. Programmeringsspråk och verktyg:
* Monteringsspråk: Används ofta för lågnivå åtkomst till operativsystemet och hårdvara. Möjliggör exakt kontroll men är mer komplex. Fortfarande relevant för att skriva packare, packare och utnyttja sårbarheter på låg nivå.
* c/c ++: Ger en bra balans mellan kraft och portabilitet. Vanligtvis används för att skriva exploater, rootkits och komplex skadlig programvara.
* Skriptspråk (Python, PowerShell, JavaScript, VBScript): Lättare att lära sig och använda, göra dem populära för att skriptade skadliga uppgifter, automatisera infektioner och utnyttja webbsårbarheter. PowerShell är särskilt kraftfull på Windows -system. JavaScript är ett primärt verktyg för webbaserade attacker.
* .NET -språk (C#, VB.NET): Användbart för att rikta in Windows -system.
* makrospråk (VBA på Microsoft Office): Används för att skapa makrovirus som infekterar dokument.
* Programvaruutvecklingssatser (SDKS): Ge bibliotek och verktyg som kan användas för att skapa specifika typer av skadlig programvara (t.ex. Android SDK för Android Malware).
* Debuggers (GDB, Ollydbg, Windbg): Används för att analysera och omvända befintliga skadliga programvara, hitta sårbarheter och testa ny viruskod.
* Disassemblers (Ida Pro, Ghidra): Används för att konvertera sammanställd kod till monteringsspråk, vilket gör det lättare att förstå hur koden fungerar.
* hexredaktörer: Används för att direkt redigera binära filer.
* virtuella maskiner (VMware, VirtualBox): Används för att testa virus i en säker, isolerad miljö.
* Packers och Cypters: Används för att komprimera och kryptera virusets kod för att göra det svårare att upptäcka med antivirusprogram.
3. Utvecklingsstadier:
* kodning: Viruskoden är skriven på det valda programmeringsspråket och implementerar de planerade funktioner och infektionsmekanismer.
* testning: Viruset testas i en kontrollerad miljö (virtuell maskin) för att säkerställa att den fungerar som avsedd och orsakar inte oavsiktlig skada. Detta innebär:
* Verifiera infektionsmekanismer
* Testa nyttolastutförande
* Kontrollera stealth och uthållighetsfunktioner
* Utvärdering av detekteringshastigheter med antivirusprogramvara
* felsökning: Fel och sårbarheter identifieras och korrigeras. Debuggare och missnöje är avgörande i detta skede.
* optimering: Virusets kod är optimerad för att minska storleken och förbättra dess prestanda. Detta hjälper den att spridas snabbare och undvika upptäckt.
* Obfuscation/Packing: Virusets kod är dämpad (görs svårt att förstå) och/eller packas (komprimerat och krypterat) för att undvika detektion av antivirusprogram.
* Distribution: Viruset distribueras genom de valda infektionsmetoderna.
4. Vanliga tekniker:
* Filinfektion: Tillägg eller förbereda viruskoden till körbara filer (t.ex. .exe, .com). När den körbara körs körs viruskoden först, smittar andra filer eller utför andra skadliga åtgärder.
* startsektorinfektion: Överskriva startsektorn för en hårddisk eller diskett med viruskoden. När datorn startas körs viruskoden innan operativsystemet laddas. Detta är en mindre vanlig attackvektor idag.
* makrovirus: Inbäddning av skadlig kod i dokument (t.ex. Microsoft Word, Excel). När dokumentet öppnas körs makrokoden. Ofta förlitar sig på social teknik för att lura användare att möjliggöra makron.
* Skriptvirus: Använda skriptspråk (t.ex. VBScript, JavaScript) för att automatisera skadliga uppgifter. Dessa virus kan spridas via e -postbilagor, webbsidor och andra sätt.
* polymorfism: Ändra virusets kod med varje infektion för att undvika detektion genom signaturbaserade antivirusprogram. Detta uppnås genom att använda en mutationsmotor som genererar olika versioner av viruset samtidigt som dess funktionalitet bevaras.
* metamorfism: Omskriva virusets kod med varje infektion. Detta är en mer avancerad teknik än polymorfism, eftersom det inte bara handlar om att ändra kodens utseende utan också dess struktur.
* rootkits: Döljer viruset djupt i operativsystemet för att förhindra att det upptäcks. RootKits kan ändra systemfiler, dölja processer och avlyssna systemsamtal.
* Exploits: Utnyttja programvaruskador för att få obehörig åtkomst till ett system. Utnyttjandeutveckling är ett komplext område som kräver djupgående kunskap om operativsystem, programmeringsspråk och säkerhetskoncept.
* Social Engineering: Att lura användare att köra skadliga filer eller tillhandahålla känslig information. Social teknik används ofta i samband med andra tekniker för att öka framgångsgraden för en attack.
Etiska överväganden:
Det är avgörande att förstå att skapa och distribuera datavirus är olagligt och oetiskt. Denna information tillhandahålls endast för utbildningsändamål för att hjälpa dig att förstå hur virus fungerar och hur du skyddar dig mot dem. Försök inte skapa eller distribuera virus.
